Möten och upplevelser för alla smaker

Hyra Stuga Sundsvall - Lomtjärn

Det började med lugnet

Ett nyfiket lugn, vildmarkslyx, en kreativ plats… Det är många som besökt Lomtjärn genom åren och inspirerats av kraften och lugnet som miljön ger. Kurser och konferenser, smakvandringar och tysta retreater, forsränning med vedeldat bastubad… i Lomtjärn är det enkelt att både vara och uppleva.

Den som i modern tid först upptäckte Lomtjärn var Henry Lindfors som på trettiotalet kom cyklandes på den smala grusvägen längst Ljungans vackra dalgång. Vid Lomtjärnen stannade han till, klev av cykeln och tittade ut över det spegelblanka vattnet. Han slogs av det lugn som vilade över platsen och hur hela naturens närvaro talade till honom. Där och då bestämde han sig för att stanna kvar och sätta bo, ett hem som än idag återfinns på platsen som ”Henrys stuga”. 

Inre och yttre hållbarhet

Genom åren har flera byggnader tillkommit och 1995 restes Nordeuropas största stockresta kåta på platsen, den kåta som blivit signumet för den mötesplats Lomtjärn är idag. Henrys sätt att leva i samklang med naturen fick en fortsättning när Lena och Roger tog över Lomtjärn 2003. Den röda tråden i all verksamhet är att verka för inre och yttre hållbarhet, genom aktiviteter, boende och mat som gynnar både människa och miljö. 

Under senaste året har stora timmerstugan fått en tillbyggnad med kök, toaletter och duschar. Vid växthuset har en helt ny plats börjat ta form med odlingar, veranda och mysiga vrår för härligt häng. Vi fortsätter renovera taket på kåtan, bredda stranden nere vid bryggan och bastun, planerar för nya parkeringsplatser med laddstolpar och ny entré till hela området. Genom ett samarbete med Kustvägen börjar vi i år öppna upp för fler besökare. Förutom boende och mat erbjuder vi olika upplevelser och aktiviteter och nu i juli är det premiär för våra smakvandringar. 

Om oss

När vi första gången kom till Lomtjärn blev det en omedelbar förälskelse. Eller snarare, Lena blev förälskad och Roger mer förfärad. Det var höst och löven virvlade runt våra fötter när vi steg ur bilen. Solen strilade ner genom det höga gräset som vuxit sig över byggnaderna, takpannor var på glid över stuprörskanten och en förrådsdörr gnisslade lite ödsligt med det enda gångjärn som fanns kvar att hänga upp sig på.

Nu, snart 20 år senare, har mycket förändrats men samma förälskelse finns kvar. Tillsammans med lugnet och den pirrande nyfikenhet och energi som platsen ger är vi enormt tacksamma över att kunna skapa möjligheter till unika möten och upplevelser.